Sory, jag behövdeskriva av mig...
Jag är så trött på att jämt försöka kämpa och vara stark. Trots det vet jag att jag nu behöver vara starkare än jag varit på länge. Jag vet att jag klarar mig ensam, trots att det är svårt. Jag hade hellre haft någon vid min sida, eller ja, haft någon överhuvudtaget. Jag känner mig så jävla ensam just nu. Jag vill hoppas att det blir bättre snart, men om jag ska vara helt ärlig betvivlar jag det starkt.
Jag är så trött på att jämt vara den som kämpar och kämpar utan att det leder någonstans, i stället får jag skit för det. Och trots det fortsätter jag hoppas. Jag ville så gärna att allt skulle funka, men i stället bröt helvetet loss. Jag kan inte hjälpa att jag skyller på mig själv, fast jag innerst inne vet att det inte är mitt fel. Varje dag undrar jag "Vad gjorde jag för fel?"
Jag är så trött på den konstanta huvudvärken, som jag vet är ett tecken på att depressionen är på väg. Och jag vet vad jag behöver göra för att bli av med den, men jag vet inte hur. Alla sätt jag prövat har varit fel. Och det har bara blivit värre.
Jag är så trött på att kolla på mig själv och inte se den som jag egentligen är. Jag vet att hon finns där inne någonstans, men med allt skit orkar hon inte komma fram. Det är för svårt. Hon gömmer sig där inne och hon kommer inte ut förrän allt är över. Frågan är bara, kommer det någonsin gå över? Jag hoppas det. För jag är så trött på att se denna häxan som bara skiter i vilket och gör allt för att hon måste. Hon vet att hon har ett ansvar och hon vill bry sig, men just nu, gör hon bara det som behövs göras just för att det behövs göras. Var är den där gnistan som fanns förut, när hon älskade att ta hand om sitt barn, att byta blöja kunde vara hur kul som helst, ett bad var helt underbart, att äta och laga mat var något jag såg fram emot, oavsett hur trött jag var. Var är jag? VEM är jag? Varför har jag blivit såhär? Jag som skulle vara stark hela tiden. Hur kunde jag låta någon förstöra mig på detta viset?
Jag har den finaste som finns rakt framför mig, och ändå har jag inte varit stark nog att ta mig ur detta helvetet, inte ens för hennes skull. Varför? Hur ska hon någonsin kunna förlåta mig?
Jo, jag vet, hon är liten och hon kommer att glömma detta när hon blir äldre, men jag kan inte undgå att se hur hon påverkas av allt detta. Hur skadad hon blir inuti. Stackars lilla barn.
Men nu har jag satt ner foten. Ja, det gjorde ont, men det gör mer ont att se min dotters rädsla och panik så fort någon höjer rösten. Det är värre att behöva trösta henne flera gånger varje natt för att hon har mardrömmar.
Jag ser framför mig hennes min, skräcken i hennes ögon, jag kan fortfarande höra hennes skrik utav rädsla, se hennes stela kropp, för hon visste inte var hon skulle ta vägen. Hon förstod inte vad som hände. Alla skriker, hon ser att mamma är rädd. Hon ser att hennes pappa är arg. Var finns hennes trygghet? Fasthållen, nerkastad, borta, helt borta.
Vad tänker hon när hon ser sin mamma sitta er på golvet med tom blick?
Och jag känner mig så dum när jag sitter där och tårarna rinner, och den som torkar bort dom är inte han som säger sig älska mig. Nej, det är min lilla dotter som inte ens är två år. Hon torkar bort mina tårar, säger snällt "nej" för att få dem att sluta falla, och pussar mig, sen kramar hon mig hårt och när hon tittar på mig igen ser hon ett léende och hör orden "Jag älskar dig".
Men jag är lika dum som han. Jag säger det, och jag menar det, men jag bevisar bara motsatsen.
Nej, detta är inte acceptabelt.
Det spelar ingen roll vad du säger, vad du gör, hur du säger det, eller hur du gör det. Jag tänker inte ge mig denna gången. Nu är jag stark, tack vare min dotter och jag klarar mig bättre utan dig. JAG gör det, men hon ska inte behöva göra det. Jag hoppas innerligt att allt jag har kämpat för inte har varit förgäves. Jag hoppas att du ändå har lärt dig något utav allt som har hänt, och att du nu kämpar för din egen skull och för din dotters skull.
Jag älskade dig, men jag älskar min dotter mer.
FjoOortiiizZzz
Jag försöker komma ihåg hur det var. Det var inte så längesen och ändå är det svårt att plocka fram minnena igen. Jag minns vissa ögonblick, som när vi kletade på tio kilo läppglans och pussade spegeln i hissen, och hur vi skrattade åt det dagen efter och sa ”det var jag som pussade där!” som om det var något stort vi hade lyckats med. Nu skulle alla som åkte den hissen se våra vackra pussmunnar, wow! Eller när vi satt och snackade skit om den där tjejen trots att jag visste att dom var bästa vänner och säkert snackade lika mycket om mig när jag inte var med. Eller den där gången när vi satt på badstranden och hällde i oss vodka och absint. Oj vad coola vi var! Särskilt när vi bjöd de yngre killarna som samlades runt oss som myror kring en sockerskål. Och sen kom polisen och då var vi såklart ännu coolare, och wow vad modig hon var som vågade ljuga för polisen. Fast egentligen tyckte jag inte det. Så varför gjorde jag allt detta?
Ibland känner jag att jag saknar det livet och den tiden, men vad är det egentligen jag saknar? Kanske friheten. Friheten att kunna göra vad jag vill när jag vill. Fast det kan jag inte säga att jag kunde då. I alla fall inte utan att förlora ännu en bit av den fina relationen jag hade byggt upp med min mamma. Och det ville jag inte. Jag kommer ihåg att jag var så ledsen ibland för att hon inte fattade. ”Mamma du fattar ju ingenting!”. Så sa jag aldrig, men jag har säkert tänkt det några gånger, och självklart vetat att det egentligen var hon som hade rätt och fattade bäst.
Nej jag vet inte. Jag antar att jag kände mig cool på nåt sätt. Som en i gänget. Det var skönt att ha någon att snacka med om allting, att skratta med åt ingenting och bara vara den man trodde var en själv. Sanningen är att det inte var jag, och det visste jag själv. Jag kände mig så osäker på mig själv då. Det var inte så att jag hade dåligt självförtroende direkt, snarare tvärtom. Däremot kände jag att jag blev påverkad och betedde mig som någon jag inte var. Och alla sa det till mig. Det var ju ungefär då som jag började prata om att byta namn. Tiara, vem är det? Jag vet inte vem Tiara är, jag känner inte henne. Däremot känner jag Malin. Tiara verkar inte särskilt trevlig. Hmm. Fjortis!
Äh! Jag saknar inte den tiden ett dugg. Livet gick ut på att festa; dricka och röka och snacka skit. Att vara störst, bäst och vackrast. Det var inte fint. Däremot det jag har nu, det är störst, bäst och vackrast och det allra finaste i hela världen. Jag ångrar inte för en sekund det livet jag har valt, och jag saknar inte min fjortistid. Inte ett skit! ;)
Översättning av konversationen med han som en gång var min far...
-- Tiiara -- says:
hej
är du där?
Jaime says:
hej malin
varför kallar du dig tiiara
vad är det?
-- Tiiara -- says:
jag kallas så
Jaime says:
Varför?
-- Tiiara -- says:
för att jag tycker att det är fint
hur är det med dig?
Jaime says:
jag jobbar i New York
-- Tiiara -- says:
jaha
hur länge ska du vara där då?
Jaime says:
jag ska snart åka varför
och hur mår du
-- Tiiara -- says:
vill gärna få hem min lillasyster..
jag mår ganska bra
får jag fråga dig en sak?
Jaime says:
mmm
fråga på
-- Tiiara -- says:
det är en ganska djup fråga, men det är en sak som får mig att må dåligt när jag tänker på det...
Jaime says:
ok
-- Tiiara -- says:
det känns som att du inte bryr dig om mig och Jennifer...
det har verkat som att du har brytt dig mer om andras familjer, först julie och hennes döttrar och nu har du gift dig med en annan tjej som har en son..
och du hör aldrig av dig
Jaime says:
jag vet att det verkar så, men vad förväntar du dig när du skrev till mig att du önskar att jorden svalde mig och att jag är en elak gubbe och att du inte vill veta av mig
tror du att jag ska leta efter dig då
-- Tiiara -- says:
om du hade älskat mig så tror jag faktiskt att du hade gjort det
och om du hade älskat Jennifer så tror jag att du hade brytt dig om mer att hitta henne
Jaime says:
om du inte vill veta av mig och när du är så respektlös mot mig så håller jag mig borta och det var det jag gjorde
jag blev mycket besviken när jag såg de fula sakerna du skrev till mig och hur respektlös du var
borta i el salvador kunde alla se det och de kunde inte tro sina ögon
och nu kommer jennifer och beter sig på detta sättet
vad förväntar du dig att jag ska göra
jag lider och det gör ont men livet fortsätter
världen slutar inte att snurra för någon, inte ens för mig
jag kan inte sätta mig och gråta och hoppas att allt kommer att lösa sig, jag måste fortsätta leva
vet du ens vad jag har gjort för att hitta henne, kom inte och snacka om saker du inte vet nåt om
det är dags att växa upp, du borde vara klokare
-- Tiiara -- says:
vad förväntar jag mig att du ska göra? Jag förväntar mig att du, som pappa, visar lite ansvar och kärlek för dina döttrar. För du har pratat så mycket om hur du var när du var i våra åldrar, och alla gör fel ibland, och du, som pappa, borde visa vad som är rätt.
Jaime says:
och hur vill du att jag ska visa det när inte ens din mamma kunde stoppa dig nu, och jag bor på andra sidan jorden
-- Tiiara -- says:
jag pratar om Jennifer
Jaime says:
ni gör vad ni vill och ni bryr er inte om vad era föräldrar säger, se själv din syster som har gjort samma sak, om inte värre
och tror du att hon bryr sig
-- Tiiara -- says:
du vill ju inte ens att hon bor hos dig tills hon kan komma hit för att du är rädd om dina tv-spel vad är det för sjuk grej att komma och säga?
Jaime says:
alla har pratat med henne och hon lyssnar inte
elin erbjöd henne sitt hus, min mamma, och Xiomara också
-- Tiiara -- says:
det är konstigt att du aldrig lär dej eller förstår vad det är du gör fel.
Jaime says:
och hon sa nej
hon måste ta straffet för sina misstag
du är så dum
-- Tiiara -- says:
Jennifer kommer att få det bättre så fort hon kommer till sverige
Jaime says:
och tror du att jag håller kvar henne
-- Tiiara -- says:
nej det har jag inte sagt
Jaime says:
för min del hade hon fått sticka för längesen
men tilliten jag hade till henne har försvunnit
så varför i hela friden kommer du och skyller på mig
-- Tiiara -- says:
mm, men i stället gifte du dig och åkte utomlands, tydligen var det mycket viktigare för dig
Jaime says:
säg det till henne, inte till mig
-- Tiiara -- says:
för att du är hennes pappa
och det var du som inte ville låta henne komma till sverige när hon ville
och samma sak med mig
DU tyckte att det var ''din tur'' och du ville ha en andra chans
Jaime says:
du har ingen rätt att säga till mig vad jag ska göra i mitt liv. Fixa ditt egna och sen se vad du göra men kom inte och tillrättavisa dina föräldrar
-- Tiiara -- says:
du fick en andra chans, men vad gjorde du med den?
pappa jag har ett stort sår i mitt liv
och det beror på att du inte fanns hos mig när jag var liten
jag saknade dig
och när jag träffade dig gjorde du bara sakerna värre
jag blev så besviken
men jag trodde verkligen att du älskade mig
Jaime says:
livet är inte som man tror. Det är svårt och alla tar sina beslut som man tror är vettigt för att fortsätta framåt
-- Tiiara -- says:
När jag låg på BB, det var dagen efter att Alma föddes
Jaime says:
din mamma och jag försökte med er, var och en på sitt sätt
och titta nu hur ni blev
-- Tiiara -- says:
jag tittade på henne och jag kände en kärlek som var så stark att det inte gick att jämföra med något i hela världen
jag vet att oavsett vad Alma gör för dumheter i sitt liv så kommer jag aldrig sluta älska henne
aldrig!
det är omöjligt för mig att förstå hur du inte kan älska dina döttrar längre
jag har försökt inbilla mig att du älskar mig, men allt som du gör och allt som du säger har bara visat mig motsatsen
Jaime says:
du vet ingenting
för du vet inte än vad som väntar dig
till vem har jag sagt att jag inte älskar dig
du vet fortfarande ingenting om bebisar. Vänta bara tills hon växer och blir lika gammal som du är nu, eller i alla fall 15 och sen ska vi se vad du säger
-- Tiiara -- says:
jag kan förstå att det är jobbigt
Jaime says:
nu är allting vackert förutom alla skrik och blöjor
men sen förändras allting
-- Tiiara -- says:
men det är samma sak för alla andra, många gånger är det till och med mycket värre, men det betyder inte att föräldrarna slutar bry sig om sina barn
Jaime says:
värst vad du är uppkäftig och klagar på mig. Säger du att du är ansvarsfull?? Var är då din dotters pappa?
Gör inte du samma sak,
uppfostrar en dotter utan pappa
-- Tiiara -- says:
Almas pappa är hemma hos sig och han var här för bara några timmar sedan.
Du har inte ens någon aning om vad du pratar om för du har inte ens brytt dig om att fråga
Jaime says:
jag har då aldrig sagt att jag inte älskar dig, aldrig, men jag är frånvarande
det finns inget jag kan göra för att hjälpa dig
-- Tiiara -- says:
jag har inte sagt att jag behöver någon hjälp
Jaime says:
ditt liv är inget jag bryr mig om
det spelar ingen roll vad jag säger
du lever ju det som du vill ändå
-- Tiiara -- says:
det jag hade velat ha är en pappa som bryr sig om mig och min syster
Jaime says:
just därför pratar jag inte med dig eller skriver för enligt dig har bara du rätt, inte ens din mamma har kunnat få dig att fatta vad som är rätt
-- Tiiara -- says:
vad menar du med det?
Jaime says:
du fattar mycket väl
-- Tiiara -- says:
när åker du tillbaka till el salvador?
jag ska säga till mamma att hon kan ringa dig så att ni kan planera Jennifers hemkomst...
Jaime says:
leta efter Gud, det är det bästa du kan göra och jag kommer aldrig någonsin finnas i ditt liv...... och när jag var det så misslyckades jag..... jag kunde inte.... nu kan jag bara be till Gud att han ser efter dig
Kom inte och klaga för det leder ingenvart
inget hjälper
fixa ditt liv så tar jag hand om MITT
du och jennifer är inte längre mitt ansvar
-- Tiiara -- says:
jag hoppas att du vet vad du säger, och trots att jag är mycket sårad så hoppas jag att du mår bra av ditt beslut och inte ångrar dig.
Om du skulle ångra dig så vet du var jag finns
Jaime says:
vad skulle jag ångra
-- Tiiara -- says:
att du inte vill finnas i våra liv
Jaime says:
och på vilket sätt skulle jag finnas
säg mig, har du mig nära
du kan inte prata med mig
du kan inte se mig
det är det jag menar
-- Tiiara -- says:
jag har mailat dig flera gånger men aldrig fått något svar
men jag kan inte tvinga dig att göra något du inte vill
Jaime says:
jag har ingen aning vem du har skrivit till för jag har inte fått nåt
-- Tiiara -- says:
det är då konstigt att jag skickar mina mail till samma mailadress som mamma skickar sina mail och till samma adress som du är inloggad på nu, och ändå är det just mina mail som du inte får
Jaime says:
kolla malin, sluta klaga på mig nu. om jag inte hade velat skriva till dig hade jag sagt det klart och tydligt. Jag har inte fått något, varken från dig eller din mamma
-- Tiiara -- says:
jag sa bara att det var konstigt
Jaime says:
jag har inget att dölja för någon
-- Tiiara -- says:
men oavsett om du har fått några mail av mig eller inte så har du aldrig skrivit till mig...
Jaime says:
jag haringen anedning att ljuga för dig
förstår du inte att det störde mig mycket sättet som du tilltalade mig och vad du har sagt
jag kan fortfarande inte fatta det. det är svårt och det är därför jag har hållit mig undan
-- Tiiara -- says:
men i stället kunde du ha kommit till mig och ifrågasatt, eller hur?
Jaime says:
nej
-- Tiiara -- says:
vi hade kunnat prata med varandra och lösa saker och ting
Jaime says:
jag bryr mig inte om att försöka övertyga dig om att vad jag säger är rätt för i slutändan tror du vad du vill tro
-- Tiiara -- says:
det är så människor fungerar. Alla har olika åsikter och olika sätt och personligheter. Vad du tycker kan inte alltid vara samma sak som jag tycker
Jaime says:
jag har redan tillräckligt med problem för att försöka lösa problem med två döttrar som inte vill lyssna på någon
-- Tiiara -- says:
ok men vet du vad
gå då och lev ditt lyckliga lilla liv med din stackars lilla fru (som är nästan lika gammal som mig) och jag hoppas bara att du inte gör samma sak mot dem som du har gjort mot oss
och julies familj också för den delen
jag hoppas att du är nöjd med vad du har gjort
Jaime says:
ha ett bra liv, hoppas gud välsignar och vaktar dig
-- Tiiara -- says:
och sagt
detsamma
Hej då...
Dreams for plans..
När jag började blogga här var jag helt anonym. Eller ja, det fanns ett fåtal som visste vem jag var. Men det var folk som jag litade på och själv hade "bjudit hit". Men efter ett tag hittade andra människor hit och visste att det var jag. Det blev skitsnack och sura miner hit och dit, mest inom familjen. Jag tror inte att de gillade att jag var så öppen.. Så jag lösenordsskyddade bloggen. Men när jag väl hade gjort det kände jag ingen mening med att blogga här längre. Visst, jag bloggade mestadels för min egen skull, men let's face it, om man enbart bloggar för sin egen skull kan man lika gärna skriva dagbok. Vad jag menar är att jag gillar att skriva när jag vet att det finns någon som läser. När jag får respons och andras åsikter och kommentarer. Jag gillar också att se hur andra människor påverkas av det jag skriver (förhoppningsvis positivt då..).
Nu var det himla längesen jag skrev något här och när jag väl gjorde det så kunde ingen läsa det.
Men på senare tid har jag saknat detta. Att kunna skriva så öppet om mitt liv, det känns verkligen bra. Här finns saker som jag inte har berättat för en enda människa förut. Jag vill ha tillbaks det!
Jag har även haft funderingar på att skriva en bok. Det är något jag har velat läääänge. Jag gillar att skriva noveller så jag har haft tankegångar om att skriva några noveller och samla dem i en bok. Men mest av allt vill jag skriva en biografi. En bok om mig själv och mitt liv. Där vill jag skriva och berätta om allt jag har varit med om, precis som jag har gjort i denna bloggen. Men då behöver jag mer. Jag vill kunna använda denna bloggen som stödpunkt eller vad man ska säga.. Alltså utgå ifrån sånt jag har skrivit här. Men som sagt, jag behöver minnas mer och skriva upp det ju mer jag kommer ihåg. Och det är det jag vill ha denna bloggen till.
Förhoppningsvis kommer den bli ganska lik sig själv som den var förut. Här finns bara sanningen, min sanning!
I nästa inlägg kommer jag skriva en uppdatering på det senaste året. Ja, det var ett år sen "Pocahontas" föddes. =)
Välkomna tillbaka!
//Miss X
Ang förra inlägget..
Välkomna tillbaka förresten! =)
The last conversation ever with the man who is supposedly my father...
-- Tiiara -- says:
hej
är du där?
Jaime says:
hola malin
porke te pones tiiara
ke es eso
-- Tiiara -- says:
jag kallas så
Jaime says:
porke
-- Tiiara -- says:
för att jag tycker att det är fint
hur är det med dig?
Jaime says:
estoy trabajando en new york
-- Tiiara -- says:
jaha
hur länge ska du vara där då?
Jaime says:
ya casi me voy porke
y vos como estas
-- Tiiara -- says:
vill gärna få hem min lillasyster..
jag mår ganska bra
får jag fråga dig en sak?
Jaime says:
mmm
dale
-- Tiiara -- says:
det är en ganska djup fråga, men det är en sak som får mig att må dåligt när jag tänker på det...
Jaime says:
ok
-- Tiiara -- says:
det känns som att du inte bryr dig om mig och Jennifer...
det har verkat som att du har brytt dig mer om andras familjer, först julie och hennes döttrar och nu har du gift dig med en annan tjej som har en son..
och du hör aldrig av dig
Jaime says:
yo se ke asi parese pero ke esperabas si me escribiste diciendome que ojala la tierra me tragara ke era un viejo malo y picaro y ke no kerias saber mas de mi
y asi kieres ke te busque
-- Tiiara -- says:
om du hade älskat mig så tror jag faktiskt att du hade gjort det
och om du hade älskat Jennifer så tror jag att du hade brytt dig om mer att hitta henne
Jaime says:
si usted no kiere que la busque y me falta el respeto de esa manera yo me voy a alejar y eso fue lo que jice para mi fue muy decepcionante ver las cosas feas que me dijiste y como me faltaste el respeto
alla en sal todos lo vieron y no lo podian creer
y ahora jennifer viene y se porta de esa manera
que esperan que yo haga
si sufro y me duele pero la vida sigue
el mindo no deja de girar por nadeie menos por mi
no puedo sentarme a llorar esperando que las cosas se arreglen tengo ke seguir adelante
acaso sabes vos que es lo que yo he hecho para encontarla para que estes hablando
no debes hablar sobre cosas que no sabes
ya es hora que seas mas sabia
-- Tiiara -- says:
que espero que haga? Pues espero que usted como padre enseñe un poco de responsabilidad y cariño para sus hijas. Proque usted ha hablado tanto de como era usted cuando tenía nuestros edades, y todos se equivocan a veces, y usted, como padre debería enseñar lo que es correcto
Jaime says:
y de ke manera quieres que te ensene si ni tu madre te pudo parar ahoara yo que vivo al otro lado de el mundo
-- Tiiara -- says:
jag pratar om Jennifer
Jaime says:
ustedes hacen lo que quieren y nos les inporta que diga su mama su papa nadie si no mkira a tu hermana que a hecho lo mismo o peor
y que crees que ella hace caso
-- Tiiara -- says:
du vill ju inte ens att hon bor hos dig tills hon kan komma hit för att du är rädd om dina tv-spel vad är det för sjuk grej att komma och säga?
Jaime says:
todos an ablado con ella todos y ella no quiere hacer caso
la elin le ofrecio su casa mi mama la xiomara
-- Tiiara -- says:
det är konstigt att du aldrig lär dej eller förstår vad det är du gör fel.
Jaime says:
y ella les dijo que no
ella tendra que pagar por sus herrores
tan tonta sos
-- Tiiara -- says:
Jennifer kommer att få det bättre så fort hon kommer till sverige
Jaime says:
y acaso crees que yo la estoy reteniendo
-- Tiiara -- says:
nej det har jag inte sagt
Jaime says:
por mi hace tiempo se hubiera ido para alla
pero la confinza que tenia en ella se perdio
y entonces porke madres me rreclamas a mi
-- Tiiara -- says:
mm, men i stället gifte du dig och åkte utomlands, tydligen var det mycket viktigare för dig
Jaime says:
dicelo a ella no ami
-- Tiiara -- says:
för att du är hennes pappa
och det var du som inte ville låta henne komma till sverige när hon ville
och samma sak med mig
DU tyckte att det var ''din tur'' och du ville ha en andra chans
Jaime says:
vos no sos quien para decirme que hacer en mi vida arregla la tuya y despues mira que haces pero no vengas a coorregir a tus padres
-- Tiiara -- says:
du fick en andra chans, men vad gjorde du med den?
pappa jag har ett stort sår i mitt liv
och det beror på att du inte fanns hos mig när jag var liten
jag saknade dig
och när jag träffade dig gjorde du bara sakerna värre
jag blev så besviken
men jag trodde verkligen att du älskade mig
Jaime says:
la vida no es como uno cree es dificil y cada quien toma las decisiones que cree conveniente para salir adelante
-- Tiiara -- says:
När jag låg på BB, det var dagen efter att Alma föddes
Jaime says:
tu mama y yo intentamos con ustedes cada uno a nuestra manera
y mira como salio
-- Tiiara -- says:
jag tittade på henne och jag kände en kärlek som var så stark att det inte gick att jämföra med något i hela världen
jag vet att oavsett vad Alma gör för dumheter i sitt liv så kommer jag aldrig sluta älska henne
aldrig!
det är omöjligt för mig att förstå hur du inte kan älska dina döttrar längre
jag har försökt inbilla mig att du älskar mig, men allt som du gör och allt som du säger har bara visat mig motsatsen
Jaime says:
no sabes nada
pero todavia por lo visto no sabes lo que te esperay quien te a dicho que no la amo
todavia no sabe s nada de bebes espera que cresca y tenga tu edad o de 15 y ya me contaras
-- Tiiara -- says:
jag kan förstå att det är jobbigt
Jaime says:
ahorita todo es bonito menos las desveladas los llantos los pampers
depues todo cambia
-- Tiiara -- says:
men det är samma sak för alla andra, många gånger är det till och med mycket värre, men det betyder inte att föräldrarna slutar bry sig om sina barn
Jaime says:
y como sos de atrevida al rreclamarme y ahora decis que sos responsable y el padre de tu hija adonde esta
no estas acaso haciendo lo mismo vos
aducando una hija sin padre
-- Tiiara -- says:
Almas pappa är hemma hos sig och han var här för bara några timmar sedan.
Du har inte ens någon aning om vad du pratar om för du har inte ens brytt dig om att fråga
Jaime says:
jamass te e dicho que no te amo jams pero soy ausente no cuento
no hay nada que yo pueda hacer para ayudarte
-- Tiiara -- says:
jag har inte sagt att jag behöver någon hjälp
Jaime says:
tu vida no es asunto mio
no importa lo que yo diga
tu la vives igual
-- Tiiara -- says:
det jag hade velat ha är en pappa som bryr sig om mig och min syster
Jaime says:
por esto mismo no te hablo ni te escribo por que para vos solo vos tenes razon ni sikiera tu madre te a podido hacer entrar en razon
-- Tiiara -- says:
vad menar du med det?
Jaime says:
bien entiendes
-- Tiiara -- says:
när åker du tillbaka till el salvador?
jag ska säga till mamma att hon kan ringa dig så att ni kan planera Jennifers hemkomst...
Jaime says:
busca a Dios eso es lo mejor que puedes hacer yo no estare en tu vida jamas .....y cuando estuve fracase ...no pude ....ahora solo me queda pedirle a Dios que las cuide
ya no me rreclames que de nada sirve
nada ayuda
arregla tu vida que yo me encargo de la MIA
jennifer y vos no estan en mis manos
-- Tiiara -- says:
jag hoppas att du vet vad du säger, och trots att jag är mycket sårad så hoppas jag att du mår bra av ditt beslut och inte ångrar dig.
Om du skulle ångra dig så vet du var jag finns
Jaime says:
arrepentirme de que
-- Tiiara -- says:
att du inte vill finnas i våra liv
Jaime says:
y de que manera existiria
dime me tienes serca
no me puedes ablar
no me puedes ver
a eso me refiero
-- Tiiara -- says:
jag har mailat dig flera gånger men aldrig fått något svar
men jag kan inte tvinga dig att göra något du inte vill
Jaime says:
a saber a quien le escribes porke yo no e recibido nada
-- Tiiara -- says:
det är då konstigt att jag skickar mina mail till samma mailadress som mamma skickar sina mail och till samma adress som du är inloggad på nu, och ändå är det just mina mail som du inte får
Jaime says:
mira malin deja de reclamar si no quisiera escribirte te lo dijera claro pero yo no he recibido nada tuyo ni de tu madre
-- Tiiara -- says:
yo no estoy reclamando
jag sa bara att det var konstigt
Jaime says:
mire yo no tengo nada que esconderle a nadie
-- Tiiara -- says:
men oavsett om du har fått några mail av mig eller inte så har du aldrig skrivit till mig...
Jaime says:
no tengo porque mendirte
mentirte
que acaso no entiendes que me a molestado mucho en gran manera como me has hablado lo que me has dicho no lo podia creer todavia me cuesta y por eso me aleje
-- Tiiara -- says:
men i stället kunde du ha kommit till mig och ifrågasatt, eller hur?
Jaime says:
no
-- Tiiara -- says:
vi hade kunnat prata med varandra och lösa saker och ting
Jaime says:
ya no me interesa intertar convecerte de ke lo que yo digo es cierto si al final crees lo que tu quieres creer
-- Tiiara -- says:
det är så människor fungerar. Alla har olika åsikter och olika sätt och personligheter. Vad du tycker kan inte alltid vara samma sak som jag tycker
Jaime says:
suficientes problemas tenia yo para intertar solucionar los problemas de 2 hijas que no quieren escuchar a nadie
-- Tiiara -- says:
ok men vet du vad
gå då och lev ditt lyckliga lilla liv med din stackars lilla fru (som är nästan lika gammal som mig) och jag hoppas bara att du inte gör samma sak mot dem som du har gjort mot oss
och julies familj också för den delen
jag hoppas att du är nöjd med vad du har gjort
Jaime says:
que tengas buena vida que Dios te bendiga y te guarde
-- Tiiara -- says:
och sagt
detsamma
Hej då...
Mail till pappa. "Jag är fortfarande din dotter"
Eller ja.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller hur jag ska börja..
För det första är jag mycket besviken på dig. Efter allt som har hänt de senaste månaderna känns det som att jag inte riktigt kan säga något till dig.. Allt som du har gjort har bara bevisat att jag hade rätt och jag hoppas att du har förstått det själv. Det har du nog inte, och kommer säkert aldrig göra heller, men jag kommer att fortsätta hoppas.
Jag skriver inte för att jag vill vara elak mot dig, det ska du veta. Jag är inte arg på dig längre och hatet jag hade mot dig har förvandlats till ingenting. Jag vill inte känna så. Jag är jätteledsen för det, för jag vill kunna älska min pappa..
Jag vet inte riktigt varför du inte har hört av dig. Du borde ju veta att jag har fått barn, men det verkar som att du inte riktigt bryr dig.
Det verkar så, men det är svårt för mig att förstå att du plötsligt slutar bry dig om dina döttrar. Nu har jag själv fått uppleva kärleken man har till sitt barn och det är mycket svårt för mig att förstå hur du har valt att leva ditt liv på det sättet som du har gjort.
I vilket fall som helst så verkar det som att du har hittat en ny familj så jag får väl önska dig lycka till och även gratulera till förlovningen.
Jag kanske verkar likgiltig, men jag är verkligen djupt sårad. När jag var liten saknade jag den pappan jag inte kände. Jag gjorde upp en bild av dig, så som jag trodde och ville att du skulle vara. Det kanske var fel av mig, men jag var bara ett litet barn. Egentligen låg felet hos dig som inte fanns hos oss. Och det blev inte bättre när du höll oss kvar i El Salvador emot våran vilja. Ditt val och betéende har fått både mig och Jennifer att må så dåligt att vi till och med har velat dö.
Det kanske är elakt av mig att berätta detta för dig, men det är bara sanningen.
Jag kommer ihåg att jag visade dig några sidor där jag hade skrivit ner mina känslor när jag mådde så dåligt. Jag trodde att du skulle förstå, men du skrattade mig rakt i ansiktet.
Jag förstår inte hur du kunde undgå att se hur dåligt jag mådde.
Jag kämpade i skolan, men betygen blev bara sämre.
När du fick reda på att jag svimmade ofta i skolan skrattade du åt mig och sa åt mig att sluta fjanta mig. Du trodde att jag fejkade för att få uppmärksamhet.
Jag kunde inte äta, och i stället för att hjälpa mig, tvingade du mig att äta tills jag spydde.
Jag hade både anemi och bullimi.
Jag grät varje kväll och kunde inte sova på nätterna.
Hur kunde du undgå att se hur dåligt jag mådde?
Kommer du ihåg såret jag hade på överarmen?
När du frågade vad som hade hänt sa jag att jag hade rivit mig på staketet när jag skulle gå ut från mitt rum.
Trodde du verkligen på det? Fattade du verkligen inte att jag hade skurit mig själv?
Jag kan inte bara skylla på dig, för det var tydligen ingen annan som märkte det heller, förutom Julies mamma, men hon sa inget.
Jag vet inte varför jag berättar detta för dig nu, men kanske kan du nu förstå varför jag har haft ett sånt hat mot dig.
Den tiden jag var i El Salvador var den jobbigaste tiden i mitt liv, men jag har kommit över det nu.
Allt händer av en anledning och trots att jag mådde dåligt just då, så kan jag inte säga att det hände i onödan.
Jag har fått en erfarenhet som har gjort mig starkare som person. Och jag är inte helt säker, men jag antar att jag borde tacka dig för det.
Ta inte åt dig för mycket dock, för det du gjorde mot oss var hemskt och jag hoppas att du inte gör om det mot någon. Varken Jennifer eller din nye styvson.
Jag har ingen aning om hur det är med Jennifer nu. Jag vet inte om hon är hos dig eller inte. Jag vill be dig att om hon är hos dig, eller kommer tillbaka, ta kontakt med mamma och berätta det, och låt Jennifer använda datorn och skriva till oss. Jag har aldrig varit så orolig som jag har varit de senaste månaderna.
Och som sagt så vet jag inte om du bryr dig eller inte, men jag tänker i alla fall berätta om min dotter. Du är trots allt hennes morfar.
Hon heter Alma Maria Luna och föddes den 7:de februari kl 13:47. Hon vägde 2825 g och var 47 cm lång.
Idag är hon nästan 5 veckor och har vuxit en hel del. Vi var och vägde henne idag och nu väger hon 3580 g. Hon är fortfarande mindre än många nyfödda bebisar.
Hon är den sötaste som finns, och hon är jätteduktig också. Hon sover för det mesta, men den senaste tiden har hon börjat vara mer vaken och observerar mycket som händer omkring henne. På nätterna är det inga problem, hon sover hela nätterna och vaknar bara 1-2 ggr/natt för att äta.
Hennes pappa har inte hört av sig så jag vet inte riktigt hur han har tänkt. Men än så länge har jag klarat mig bra på egen hand och jag har både hjälp och stöd från hela familjen. Mamma har varit underbar och trots att hon har det ganska stressigt på jobbet så har hon gjort allt för att hjälpa mig när det har behövts.
Jag har tagit bort dig från facebook för jag var så sur på dig efter det som hände med Jennifer, men jag har lagt upp lite bilder på mig och Alma där nu så jag lägger till dig igen så att du kan se.
Jag är ledsen att detta mailet inte är så positivt, men jag hoppas att vi kan fortsätta hålla kontakten. Om du inte vill det så är det bara att säga till.. Jag kan inte tvinga dig.
Nu är det sent och jag är trött så jag ska gå och lägga mig.
Svara gärna på mailet när du kan.
God natt /Malin
To tell the truth
Jag kommer inte sluta blogga här helt, men jag kommer bara skriva här när det är något som jag behöver få ut, men inte vill skriva i den andra bloggen.
Detta innebär även att jag inte längre kommer att byta ut namn, vilket kanske kan vara lite förvirrande, men det är nog inget större problem.
Ok! Here we go.
Jag heter Malin, men kallas för Tiara, därav mitt bloggnamn www.tiiara.blogg.se . Ni är varmt välkomna dit! =)
Är det något ni undrar så bara fråga på.
Hoppas att ni fortsätter att följa mig både här och på min andra blogg.
Och jag hoppas att ni vet om hur mycket ni betyder för mig. Ni har hjälpt mig så mycket under graviditeten och jag tror ärligt talat inte att jag hade klarat av det lika bra utan er.
Många kramar! <3
I quit!
Som ni vet så har jag funderat ett bra tag på att lösenordsskydda bloggen. Dels för att det jag skriver här är så personligt och jag vill kunna ha kontroll över vem som läser, men även av en annan anledning. Jag tycker egentligen inte om att vara anonym. Tanken var, när jag hade lösenordsskyddat, att jag skulle öppna upp mig mer, börja skriva riktiga namn och inte behöva vara så hemlighetsfull. Jag hade även tänkt att jag skulle börja lägga ut bilder och så, så att bloggen skulle bli ungefär som en vanlig blogg, fast fortfarande med mina innersta tankar och känslor som det alltid har varit.
Men samtidigt så har jag funderat på att sluta skriva här. Jag känner inte riktigt längre att jag behöver "gömma mig" här. Ni har nog märkt att jag inte längre skriver så ofta här. Och jag upptäckte igår att jag inte behöver vara anonym. Tack vare denna bloggen har jag kunnat bearbeta mitt förflutna och gå vidare.
Jag kommer nog inte sluta helt, utan jag kommer nog smyga in med nåt litet inlägg här då och då. Men från och med nu kommer jag nog skriva mest på min andra blogg.
Frågan är då bara, vad gör jag med er?
Jag vet ju att många vill fortsätta följa mig, och även fast jag inte har varit så duktig på att hälsa på er och så så vet ni att jag uppskattar era kommentarer jättemycket, och bara det faktum att ni ens läser betyder jättemycket för mig. Jag vill faktiskt lära känna er så jag kommer ändå att läsa era bloggar (ni som har).
De flesta som läser här vet vem jag är och vilken min andra blogg är, men ni som inte vet det... Jag vet inte om jag borde skriva ut vilken min andra blogg är eller inte ? =S
Saken är den att den andra bloggen är så annorlunda så det kanske blir konstigt, eller? Jag vet inte..
Vill ni följa mig på den andra bloggen, or is this the end? :'l
Många kramar till er!
Ni har hjälpt mig med väldigt mycket och det ska ni ha stort tack för!
Mvh X...
Okay okay..
Jag provade att logga in på mailaddressen men det gick inte heller så något har nog gått snett under registreringen. Jag ska göra en ny.
Det hjälper inte att ni skriver ännu en kommentar om att ni vill ha lösenordet osv. Det gör det bara mer komplicerat för mig. Har ni skrivit det en gång så räcker det.
Jag provar att göra en ny och skriver då upp den här när jag har provat att maila dit själv så att jag vet att det funkar.
Skulle inte det heller fungera så tar jag och mailar er som jag sa från början.
Hoppas ni inte blir trötta på mej när jag håller på och krånglar såhär.. Det var inte meningen =/
Kram på er! <3
Okay okay..
Jag provade att logga in på mailaddressen men det gick inte heller så något har nog gått snett under registreringen. Jag ska göra en ny.
Det hjälper inte att ni skriver ännu en kommentar om att ni vill ha lösenordet osv. Det gör det bara mer komplicerat för mig. Har ni skrivit det en gång så räcker det.
Jag provar att göra en ny och skriver då upp den här när jag har provat att maila dit själv så att jag vet att det funkar.
Skulle inte det heller fungera så tar jag och mailar er som jag sa från början.
Hoppas ni inte blir trötta på mej när jag håller på och krånglar såhär.. Det var inte meningen =/
Kram på er! <3
"Trevlig" bussresa...
Ang. lösenordet
Jag skulle fixa med det idag, att kolla på era bloggar och skicka mail till er, men det är ganska svårt att leta upp alla kommentarerna, för de finns ju inte sorterade inlägg för inlägg..
Jag ber om ursäkt ifall jag krånglar jättemycket nu, men det hade varit jättebra, jättesnällt och jättegulligt ifall ni kunde maila mig i stället. Ni behöver bara skriva er blogg och berätta lite om er själva, det behöver inte vara ett långt mail, och ni behöver inte berätta varför ni vill ha lösenordet. Har ni ingen blogg så är det mycket viktigt att ni berättar vem ni är.. Jag ger inte lösenordet till någon som skriver "Hej jag vill ha lösenordet" eller liknande..
Mailet skickar ni till: egologi@hotmail.com
Så fort jag har fått Ditt mail lägger jag till Din blogg på bloglovin och så svarar jag på mailet direkt (om jag inte är jätteupptagen såklart..).
Snälla gör detta så fort som möjligt.. Jag vill ju skriva och berätta en massa, utan att vem som helst kan se det xP
Förlåt igen för att jag krånglar så mycket, och att det har tagit en sån tid från början att lösenordsskydda..
Jag är mycket tacksam om ni mailar i stället för att skicka kommentar med mailaddress osv..
Många Kramar till er.
Ni är underbara, hoppas att ni vet det!
<3<3<3
Vad hände!? =S
Först måste jag bara säga att allt har varit jättebra. Både jag och min dotter mår jättebra. Man kan tro att jag skulle vara ledsen idag i och med att det är alla hjärtans dag och jag har ingen kille osv osv, men faktum är att sen jag fick min dotter (har inte kommit på vad jag ska kalla henne här i denna bloggen än) har jag varit så lycklig!!
Det enda som har gjort mig irriterad är min katt. Ni vet den som jag skaffade när jag hade varit hos min morfar. Jag ska lämna tillbaka honom. Han är för krävande.. Han behöver någon som kan ge honom all, eller i alla fall nästan all sin tid. Jag kan inte det. Jag måste ta hand om min lilla älskling.
I alla fall. Det som hände..
Jag satt och kollade på tv. Det gick en film på trean som jag redan hade sett, men den var bra så jag tittade lite på den samtidigt som jag ammade. Så bajsade hon, och det började komma utanför blöjan. Jag hade redan upptäckt att hon hade intorkat kräk i håret så jag tänkte att jag skulle bada henne, men det var sent och hon hade somnat så jag tänkte göra det i morgon, men nu hade hon ju bajs överallt med så jag badade henne.
Det gick ganska bra.. Hon skrek hela tiden men det var ingen fara.. Det är ju vanligt, även om hon inte skrek första gången.. Sen hade jag glömt öppna schampoo- och tvålflaskorna och det var lite svårt med en hand, men jag klarade det utan problem x)
Sen när det var klart lade jag henne på skötbordet och virade in henne i en handduk. Samtidigt som jag gjorde det fick jag bara en snabb tanke i huvudet. Tanken innehöll en bild och en mening.
Bilden var av en familj. Alltså mamma och pappa badar sin bebis tillsammans. Dom hjälps åt, och den ena kanske tar lite bilder. Jag ville ta bilder, men det kunde jag ju inte =( Mamma var med första gången in alla fall och då tog hon bilder.. =)
Meningen var: "Det hade varit mycket enklare om vi var två.."
Jag var inte ens ledsen eller något. Jag hann inte ens bli ledsen förrän tårarna bara strömmade ner för kinderna på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara grät och min lilla älskling grät också, men bara lite, för hon frös. Det enda jag tänkte var att jag ville inte vara ensam. Jag tänkte att jag kunde ringa mamma och be henne komma, men sen kom jag på att det var sent. Men jag kände i alla fall att jag behövde prata med någon så jag ringde henne. Hon hade redan lagt sig och var jättetrött så det blev inte så mycket prat..
Jag fattar fortfarande inte vad som hände, för jag är ju inte ledsen egentligen. Jag önskar faktiskt inte att jag hade pojkvän. Jag vill faktiskt ha det såhär. Jag gillar att ta hand om min sötnos själv. Det är inte så svårt faktiskt..
Wow.. Det låter verkligen som att jag försöker övertyga mig själv =S
Nu vet jag plötsligt inte..
Kanske känner jag mig jätte-ensam innerst inne? Jag hoppas inte det.
Jag älskar min dotter av hela mitt hjärta. Och jag vet ju att jag klarar av att ta hand om henne. Det var jag som valde detta.
Gud vad läskigt det blev. Plötsligt vet jag inte alls..
Jag vet inte om det bara var nån konstig humörsvängning.
Jag vet inte om det är nån depression på gång.
Jag vet inte om jag verkligen är ledsen.
Hur ska man veta?
Vad ska jag göra?
Jag hoppas att det inte händer igen.. Jag blir rädd faktiskt. Jag vill inte vara ledsen. Jag känner mig inte ledsen, men å andra sidan så har jag gömt undan mina innersta känslor väldigt bra senaste tiden, bara för att tvinga mig själv att må bra. Tänk om det har funkat så bra att jag faktiskt inte ens fattar att jag mår dåligt egentligen.
Jag vet hur lätt det är att lura folk i sin omgivning att man mår bra, men kan man lura sig själv på det sättet?
